Dagens "funderare"

Detta är en tankeställare:
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)
Efter 45 min:Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund. Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen: Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar. Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar. Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?" En slutsats i mängden: Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Fototriss: Oväntat

Oväntat är dagens ord. Jag måste erkänna att jag fick både fundera och leta ett tag innan jag hittade bilder som kunde passa. Jag har varit borta från fototrissen ett tag men har nu tänkt komma igång igen. Anledningen är att vi har fått vårt andra barn och vi har dessutom varit ordentligt förkylda. Oväntat nog fann jag tid och ork över idag för att delta i trissen.


Det första oväntade är nog dagens temperatur. Trodde inte mina ögon när jag såg vilka grader vi har utomhus idag. Blir definitivt en innedag. Sambon försökte sig på att hämta in lite ved och han gruvade sig ordentligt innan han stack ut näsan sin...

Ett oväntat inslag i höstens morotshantering. Jag antar att det kanske inte händer så ofta att morötterna får åka dumper på väg till matberedaren.

Helt plötsligt såg vi ett miniatyrlandskap med hus ute i skogen! Undrar vilka som bor där?

Fler oväntade händelser hittar ni på: http://fototriss.blogspot.com/2010/02/fototriss-del-83-ovantat.html

Den första tiden med lillebror

Nu har det gått en månad sen lillebror föddes. Det har varit en smått kaotisk tid med sömnbrist och sjukdomar. Vi har allihopa varit jätteförkylda, ibland tror jag att det var influensan vi hade. Jag och sambon gick på alvedon och ipren för att kunna vara uppe och ta hand om de små. Storebror var riktigt dålig och lillebror var inte så bra han heller. Det var desto svårare att avgöra hur dålig han egentligen var eftersom han är så ny i världen och vi inte känner honom så bra än. Tänk vilken början på livet, att när man är två veckor råka ut för snuva så man nästan inte kan andas och "slemmig" hosta och feber på det. Dessutom en mage som inte riktigt har kommit igång än så man har magknip flera timmar per natt...

Nu är vi däremot friska och kan ta itu med vardagen igen. Sambon har börjat jobba och jag måste erkänna att det har varit jätteskönt att ha honom hemma så länge som det blev. Storebror är ganska så rastlös just nu eftersom vi har tagit det lugnt så länge nu. Det är "bara" min energi som går på sparlåga och har lite svårt att hänga med i hans tempo, men det ger sig väl med tiden.

Nu har jag börjat ha vårkänningar. Solen går upp över trädtopparna, det är ljusare på eftermiddagarna och det första takdroppet har passerat. I april funderar vi på att åka till fjällen (om allt är ok med de små), jag längtar...